don't you worry child
Har nog årets hittills sämsta dag idag. Ingen ork till någonting överhuvudtaget. Tänkte dock att det skulle ordna upp sig bara jag tog tag i dagen så jag gick upp som vanligt och körde iväg Balder till dagis för att kunna plugga, eftersom jag antagligen inte kommer ha så mycket tid över till det under veckan. Halv 11 blev jag tvungen att gå och lägga mig igen. Satte på musik och kröp ner i sängen fullt påklädd och sov till 1.... Tog mig sen upp för att äta något och börja om eftersom jag hatar att bara sova bort dagar, särskilt när det finns så otroligt mycket jag måste göra, men jag orkar fortfarande ingenting. Sitter i soffan och tårarna bara rinner. Ångesten som jag lyckats hålla borta ett tag genom att hålla mig sysselsatt kom tillbaka med stormsteg. Jag vill bara att allt ska vara som vanligt igen, så att jag kan komma vidare. Just nu känns det som att jag satt livet på paus och bara väntar på att få kunna starta det igen. Börja om från början i ett eget hem som bara är mitt, där jag får vara precis hur jag vill och där jag kan växa som person. Men inga vägar tycks leda dit...
road to nowhere
Njäe, det där med chanser verkar inte vara något för mig. Hur jag än vänder och vrider på verkligheten är det bara ångest, ångest och återigen ångest. Inte så konstigt att Balder mår dåligt hemma, när det bara är han och jag, när jag går runt som ett nervvrak med okontrollerbara känslor. Det är svårt. Jag älskar mitt hem, så det är synd att det är just den biten som drabbas. Att jag är själv här. Och det är när jag är själv som jag mår dåligt. Annars tror jag att jag lyckas ganska bra med att vara... jag. Eller nåt.
Jag tror inte att det handlar så mycket om vad som varit längre, det som visserligen varit en så stor del i allt och som aldrig kommer gå att glömma, men som nu är dåtid. Det handlar nog mer om framtiden. Jag såg fram emot att få vara själv. Jag såg fram emot att få komma tillbaka till det som var jag. Men nu vet jag inte. De få glädjeämnen som finns är så temporära. Och ingenting får mig att ramla tillbaka så hårt ner på jorden igen som det som just nu betyder mest. Ingenting gör framtiden mer osäker.
nystart
Jag antar att det har hänt en del sen jag skrev sist. Mycket har ändrats, eller faktiskt vänts upp-och-ner. Den största förändringen är nog att jag, efter ett femårigt förhållande med den jag trodde var mannen i mitt liv, nu är ensam. Ensam, och på väg att flytta ifrån det som jag kallar mitt hem. Det som jag gjort till mitt. Det som jag älskar och trivs så oerhört bra i. Och även om det säkerligen är ungefär 100 steg bakåt att återigen flytta hem till mamma och pappa, och tränga in ett helt hem på två rum och kök till en mörk och kall källare på ca 20 kvm, försöker jag se det som en nystart. En chans att tänka på mig och bara mig. En chans att ta reda på vad det är jag vill ha. En chans att lära mig mer om mig själv. En chans att utvecklas. Men än så länge går det inte så bra...
pissväder
Gjorde ett ryck och tömde båten på vatten. Isande kallt och i princip snöblandat regn, och säkert 50-60 liter vatten att ösa. Dagens goda gärning kan man nog kalla det så nu kan jag kanske ta det lugnt resten av dagen utan dåligt samvete. Och kanske bli frisk på köpet? Verkar inte så dock... Har nu iallafall bäddat ner mig i sängen igen med en påse godis som är så färskt att det nästan smälter i munnen. Filmkedjan är bäst på lösgodis!
get well soon
Igår natt fick jag en konstig känsla i halsen. Inte så att det gör ont, utan mer känns obehagligt, torrt och som om det sitter fast en bulle vilket har hållt i sig stadigt. Ni vet sådär så att det känns som att man behöver svälja hela tiden vilket helt klart är värst på natten. Jag önskar innerligt att vi hade nån form utav sömntabletter hemma, för att slippa ligga och må dåligt över att inte kunna somna i timme efter timme precis som jag gjorde förra natten. Nu börjar dessutom resten av kroppen bli påverkad av allt sväljande (förmodligen en hel massa skit) så jag känner mig mer och mer sjuk. Det värsta är dock hur mycket det går ut över Balder. Jag hatar att inte kunna gå långa promenader och hitta på massa bus med honom. Istället försöker jag verkligen bli frisk genom att vila och dricka mycket men det verkar inte göra nån skillnad. På söndag har jag och pappa iallafall pratat om att ta en långpromenad och det tänker jag minsann genomföra, oavsett tillstånd, för Balders skull. Aja, nu är det slutbabblat för denna gång. Krya på mig!
det var det, det
Vi klarade 14 dagar. Med vissa fuskundantag. Och jag har totalt glömt bort vad jag åt de två sista dagarna så jag skippar dom helt enkelt. Vi gjorde dock en riktigt god tacogratäng som säkert skulle vara perfekt att äta i tortillas, kan återkomma med receptet nån dag! Svårt att tro att något så gott kan vara nyttigt :)
Just nu passar jag på att ha ordentligt med egentid. Kalle är borta på den årliga gökottan sen igår och kommer hem imorgon, vilket alltså innebär två kvällar och nätter med tjejfilmer, serier, godsaker, bakning och att ligga som ett kryss över hela sängen. Lyx!
som det är
Alltså jag vet inte. Jag känner mig så otroligt konstig av och till. Jag vet inte om det är något särskilt som orsakar det men det här är iallafall det jag känner, utifall någon skulle vilja förklara:
¤ Panikångest. Hjärtat börjar plötsligt slå mycket snabbare, jag får en stor klump i halsen, några tårar trillar fram och jag känner mig alldeles vilsen och borttappad.
¤ Hemlöshet. Vet liksom inte riktigt vart jag hör hemma någonstans. Ingenting känns som "mitt".
¤ Myror i brallan. Det kryper i mig. Överallt. Jag vill hit och jag vill dit och jag vill bort och ingenstans. Nu.
¤ Orkeslös. Jag vill allt det där, men något stoppar mig.
¤ Jag drömmer konstigheter. Ungefär som att det som händer i drömmarna händer på riktigt, fast i ett annat liv där jag valt andra vägar.
¤ Ensamhet. Ja, jag känner mig helt enkelt ensam. Ingen som varken ser mig eller hör mig. Samtidigt som jag nog stöter bort de närmanden som faktiskt inträffar.
¤ Bortglömd. Behöver nog inte utveckla den biten.
För att lätta upp det hela lite måste jag väl också nämna det enda som känns tryggt i allt det "dåliga", och som får mig att flyta upp till ytan igen även när allt är som värst. Balder. Min finaste lilla prins.
news
en liten guldring
Herregud vad tiden går fort när man har roligt.
Eftersom jag inte har skrivit någonting här på jag vet inte hur länge så orkar jag heller inte uppdatera er om allt som hänt under den här tiden, utan blickar istället framåt efter en kort redogörelse om helgen!
Kom för några timmar sen hem från en långhelg som jag spenderat med Kalle (som numera inte bara är min pojkvän, utan även min fästman med guldring på fingret!) och hans föräldrar i deras sommarstuga. Dagarna har innehållit mycket bus, sol, bad, fiske och god mat men nu är vi alltså tillbaka i verkligheten igen.
På torsdag tar minstaste lillbrorsan studenten vilket ska firas med dunder och brak, och om en vecka börjar jag jobba igen vilket jag ska göra hela sommaren, precis som förra året.
Jaha, det var väl det jag hade att säga! Sköt om er nu allesammans, så hoppas jag att vi ses snart!
två dagar kvar
Tiden går så extremt sakta när man väntar på något. På fredag får jag nycklarna till nya stället och på lördag flyttar jag in. Balder ska vara hos dagmatten hela dagen imorgon så då hinner jag packa det sista men sen är det ytterligare ett dygn kvar. För att inte tala om idag. Som sagt, tiden går så extremt sakta när man väntar på något...
snart äre dags
Varit ute på nya stället idag och kikat. Första gången jag såg allt utan en massa möbler och dessutom i fullt dagsljus vilket självklart gjorde att man verkligen såg hur pass mycket det finns att göra för att våningen ska se presentabel ut men oj, vad kul det ska bli! Blir en hel del målning, spackling, slipning m.m. framöver och jag gillar't! Vill ni vara med? Fem dagar kvar!
köksbord?
Packningen inför flytten har påbörjats och allt känns hur bra som helst. Frågan är bara vart jag ska få plats med alla mina kära stilleben med tanke på hur pass lite möbler jag har, men det ska säkert kunna lösas. Om någon som läser detta t.ex. har ett köksbord och några stolar till övers så vet ni vart ni hittar mig (hoppas jag)!
dagens planer
08:30 - 09:00 Kontraktskrivning inför sommaren på begravningsbyrån
10:00 - 11:00 Möte med en AD för design av logga till André Interiör & Design
11:00 - 15:30 Plugga
15:30 - 17:30 Ikea
kära vänner
Jag ber om ursäkt att jag inte hör av mig. Att jag svarar segt eller inte alls på telefonsamtal och sms. Att jag säger att jag har all tid i världen när jag egentligen har fullt upp. För det har jag. Fullt upp alltså. Jag har precis dragit igång ett eget företag, jag har plugg i stora högar som tar upp hela vardagsrummet och jag kommer eventuellt att flytta och dra igång en renovering om 10 dagar. Nu vet ni. Snälla, tröttna inte. Om ni lovar att inte göra det bjuder jag på fika när jag flyttat. Eller en middag, eller en filmkväll. Säg bara till, and I'm all yours.
snick snack
Förra veckan skickade jag in en registrering av företagsnamn till Bolagsverket, så jag är åtminstone igång med företagandet nu även om det tar mer tid än man tror. Satt och skrev en hel del på affärsplanen igår men än så länge är det mycket, mycket kvar. En marknadsundersökning ska skickas ut (be prepared!) och kalkyler och budgetar ska räknas på. En logga ska designas, en hemsida ska startas... Listan kan göras lång. Har hittat en dagmatte till Balder nu också så två dagar i veckan har jag 100 % fokus på plugg och jobb. Alltid något!
blåvalar
Något som jag tycker är enormt underskattat är blåvalar. Tänk er liksom, det är världens största djur (inte ens dinosaurierna var större) och ändå vet man nästan ingenting om dem. Den enda forskning som gjorts är i princip på döda, strandade valar och hur mycket får man egentligen ut av det? Visste ni att en blåvals hjärta är lika stort som en bil, eller att tungan väger lika mycket som en elefant? Nä, tänkte väl det. Jag vill lära mig mer om blåvalar (klicka!).
alla hjärtans dag
Haft en supermysig dag hemma hos min älskling. Lagat mat, ätit jordgubbar och legat och myst i soffan framför tvn. 17 minusgrader ute och en sjuk pojkvän gjorde att det blev mycket innesittande men Balder har inte klagat. Inte alls. Han har varit nästan oförskämt mysig och gosat som en galning. Nästan så det gör ont att titta på honom, så fin är han.
good to be back
Hektisk dag på jobbet men väldigt kul att vara tillbaka! Finns nog inget ställe man skojar lika friskt på som där så vilket humör man än kommer dit med så går man därifrån med ett leende. Möttes av kramar och komplimanger om hur fin jag var, och vem blir inte glad av sånt?
same old same old
Håret är färgat och det blev ungefär samma färg som tidigare. Känner mig inte helt klar med det bruna än så det får stanna ett tag till. Nu vågar jag åtminstone visa mig på kontoret imorgon. Kommer förmodligen känna mig lite lagom ringrostig imorgon eftersom jag inte är insatt för fem öre i alla ärenden som de har för tillfället, men det ordnar sig förhoppningsvis. Blir nog en hel del lappar till de andra att ta tag i när dagen är slut iallafall. Ska hur som helst bli kul att träffa lite folk, till skillnad mot min annars relativt händelselösa vardag.
to be or not to be
Måste verkligen färga om mitt hår. De ringde mig från jobbet idag och frågade om jag kunde jobba ett par dagar nästa och nästnästa vecka. Blir det så kan jag verkligen inte gå dit så som jag ser ut nu. Brådis! Frågan är bara om jag ska fortsätta med denna bruna nyans eller dra mig mer tillbaka åt det blonda igen. Jag vet inte... Vad tycker ni?