Lollo,

Yey, det är mitt i sommarn, skolan börjar om, hmm, 4 veckor (?), jag borde egentligen vara i Halmstad och kolla på när Ia simmar och sen parta med Jess men what do I do... Jag har halsfluss! Så nu är det penicillin morgon och kväll i 10 dagar som gäller... Woho......

I'll see you when I want to.

Idag har jag bestämt mig för att städa. Eller det var rättare sagt igår som jag bestämde mig för att göra det och gjorde en lista på allt som skulle göras. Började lite smått att plocka undan lite kläder innan jag gick och la mig och la en fint placerad smutshög precis innanför dörren. När jag vaknade på morgonen hade denna hög spårlöst försvunnit, vilket jag tydligen hade att tacka mamma för. Därav hade jag alltså redan prickat av två grejer på listan och klockan var inte ens... Hmm... Halv 11... Nej usch jag måste verkligen ändra på mina vanor nu. Framåt 10-11 på kvällen börjar jag bli extremt uttråkad och går och klagar hos lillebrorarna. Jag tvingar dem att spela kort eller se på film med mig tills jag själv inte tycker att det är roligt längre, och sedan går jag upp till mitt rum och sätter mig och gör ingenting. Där sitter jag sedan halva natten och funderar på att ändra tillbaka till mina gamla vanor (det vill säga att jag är gå-och-sova-trött klockan 9) men bestämmer mig slutligen för att det får vänta. Det är trots allt väldigt, väldigt skönt att sova till 11. Så det så. Nu står dock saker som "plocka undan alla saker", "sätta i en ny lampa i fönstret" och "dammsuga" på schemat. I'll see you when I want to.

Flera timmar senare och min arghet har knappt ens börjat avta. Jag förstår fortfarande inte. Jag begriper mig inte på er. Varför förstår ni inte, att jag aldrig, aldrig någonsin, har mått så här dåligt förut? Varför förstår Du inte, som ska vara den person som känner mig bäst av alla? Varför begriper du inte? Varför bryr du dig inte? Varför sårar du mig så? ....

All I did was loving you...

Idag har jag lärt mig innebörden av att vara riktigt förbannat förbannad. Jag har nämligen upplevt hur det är att vara så arg att jag skakar, fryser, mår illa, kallsvettas och är så fylld av hat att jag nästan drunknar i det.

Gång på gång förvirrar jag bort mig själv med den ändlösa funderaren; vad vill jag? Hur kommer mitt liv se ut? Kommer jag hitta något jag vill göra, något som verkligen intresserar mig? Sure, I have, men alla tycks ta mina visioner ifrån mig. Kalla mig självisk, men var det inte min grej från början? Var det inte jag som plötsligt en dag delade med mig av mina drömmar som lika snabbt flög iväg till någon annans huvud där drömmarna tog vidare former? Var det inte hos mig det verkligen brann? Tydligen inte, för istället är det jag som ligger ett år back medan min omgivning lever mina drömmar. Ett år till på Ragnhild kommer most certainly bli min död. För jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer.

I thought you said you would never do that to me.
I thought you gave me the choice; "him or me".
I thought we had something good, something with a value.
I thought you understood how I would feel.
I thought you loved me.

But, you are doing this to me.
You regret that you gave me the choice.
We didn't have anything good, anything good enough.
You don't understand how I feel.
So why the hell do I love you......

Äntligen lite bättre väder :) Idag är det alltså bad, sol och picknick som gäller med "the gang". Länge sen nu, väldigt länge sen, men det blir förhoppningsvis grymt bra :) Brandalsund, here we come.