jobb(ig) sommar
Jag påbörjade ett jättetråkigt inlägg igår, han skriva typ "jag är jättetrött idag" innan telefonen ringde och jag plötsligt inte alls var särskilt trött längre utan sprudlande glad - jag fick nämligen jobbet. Den glädjen höll i sig enda tills jag gick och la mig, då allt plötsligt brast eftersom jag kom att tänka på allt jag kommer missa.
Jag ska jobba 8 juni till 15 augusti, dvs hela sommaren. Jag kommer alltså inte få uppleva allt det där som jag sett fram emot så mycket, första sommaren med Balder som ett exempel. Jag kommer inte få umgås med honom uppe i stugan tillsammans med släkten, se honom jaga Emil och Hilda och kuta som en dåre över hela tomten och springa ner i vattnet. Jag kommer inte få vara med då han springer över ängen ner till badet vid Kalles stuga, där man går barfota under hela tiden som man är där och badar i det alldeles ljumma vattnet och lägger sig och solar på flotten, eller tar en fisketur runt sjön i den pyttelilla båten och får upp stora abborrar. Jag kommer inte få uppleva något sådant mer än två dagar i sträck. Jag kommer inte få uppleva friheten jag längtat så mycket efter, inte för att jag är särskilt låst nu men just att även de i min närhet inte är borta 10 timmar om dygnet. Det är plötsligt jag som kommer vara låst, och just känslan av allt jag kommer missa gör att tårarna rinner sakta ner för kinderna medan jag skriver det här. Samtidigt är jag i så otroligt stort behov av pengar, men varför kunde det inte vara nu istället?
Jag ska jobba 8 juni till 15 augusti, dvs hela sommaren. Jag kommer alltså inte få uppleva allt det där som jag sett fram emot så mycket, första sommaren med Balder som ett exempel. Jag kommer inte få umgås med honom uppe i stugan tillsammans med släkten, se honom jaga Emil och Hilda och kuta som en dåre över hela tomten och springa ner i vattnet. Jag kommer inte få vara med då han springer över ängen ner till badet vid Kalles stuga, där man går barfota under hela tiden som man är där och badar i det alldeles ljumma vattnet och lägger sig och solar på flotten, eller tar en fisketur runt sjön i den pyttelilla båten och får upp stora abborrar. Jag kommer inte få uppleva något sådant mer än två dagar i sträck. Jag kommer inte få uppleva friheten jag längtat så mycket efter, inte för att jag är särskilt låst nu men just att även de i min närhet inte är borta 10 timmar om dygnet. Det är plötsligt jag som kommer vara låst, och just känslan av allt jag kommer missa gör att tårarna rinner sakta ner för kinderna medan jag skriver det här. Samtidigt är jag i så otroligt stort behov av pengar, men varför kunde det inte vara nu istället?
Kommentarer
Trackback