People change and so do I
Satt och kollade runt lite på facebook nyss och trillade in i en mapp med bilder där många av mina barndomsvänner var med. Helt sjukt vad tiden gått fort sen man var liten, och hur mycket alla har förändrats. De ser precis likadana ut som för 10-15 år sen, men samtidigt så otroligt annorlunda. Kul att se, och man börjar ju fundera på hur andra som känt mig själv en längre tid uppfattar mig.
För några veckor sen träffade jag en kille som gått i min klass i lågstadiet och hans syster, och han frågade henne om hon kände igen mig. Hon tittade först lite tvekande på mig, men efter ett tag tändes glödlampan och hon visste precis vem jag var och sa att jag såg precis likadan ut (okej, inte precis likadan, men ni förstår vad jag menar) som jag gjorde när jag var liten. Jag kunde bara säga detsamma. Senare samma kväll träffade jag min förra granne, som jag inte sett på jag vet inte hur många år. Där hade dock mer ändrats, och även om hon sa precis vem hon var så kände jag inte igen henne ett dugg, så jag blev väldigt förvånad över att hon kände igen mig.
Well, nu tog det slut i huvudet, kommer inte på ett enda ord mer att skriva om ämnet så det blir inget vidare avslut.
För några veckor sen träffade jag en kille som gått i min klass i lågstadiet och hans syster, och han frågade henne om hon kände igen mig. Hon tittade först lite tvekande på mig, men efter ett tag tändes glödlampan och hon visste precis vem jag var och sa att jag såg precis likadan ut (okej, inte precis likadan, men ni förstår vad jag menar) som jag gjorde när jag var liten. Jag kunde bara säga detsamma. Senare samma kväll träffade jag min förra granne, som jag inte sett på jag vet inte hur många år. Där hade dock mer ändrats, och även om hon sa precis vem hon var så kände jag inte igen henne ett dugg, så jag blev väldigt förvånad över att hon kände igen mig.
Well, nu tog det slut i huvudet, kommer inte på ett enda ord mer att skriva om ämnet så det blir inget vidare avslut.
Kommentarer
Trackback