Lollo,

Tillbaka i Gävle, känns väl sådär. Känslan av att åka tillbaka hit igår och återigen lämna allt tryggt därhemma var hemsk. Tog ett ordentligt snack med mamma och pappa i lördags om allt och det känns skönt att veta att dem står bakom mig hur jag än bestämmer mig för att göra.

Tanken har slagit mig att det är mycket som jag på något sätt måste ändra på för att själv må bättre. Jag klarar inte av att bara behöva acceptera allt - allt som jag egentligen inte har någon aning om eftersom det sker bakom ryggen på mig - även om jag ibland (läs: ytterst sällan) får visa hur jag egentligen känner, vilket alltid sker under fel omständigheter och alltså inte tas på allvar. Frågan är dock hur man väljer bort något som man under en längre tid valt att hålla nära. För förändring måste det bli. Jag mår inte bra.