Någonstans på vägen tappade jag bort mig själv
Tanken slog mig precis att jag har förändrats ganska mycket de senaste åren. Jag undrar om det är till det bättre eller till det sämre. Målet har iallafall varit att lära mig att våga säga ifrån, har jag lyckats? Ryktet säger att jag blivit kaxig. Riktigt jävla kaxig. Är det bra? Var jag verkligen en sån ängel förut? Något jag vet helt säkert är att jag blivit tråkigare... Det var roligare förut. Jag hade roliga vänner som jag tyckte otroligt mycket om att umgås med - och som tyckte om mitt sällskap. Dessa har dock försvunnit spårlöst. Okej, kanske inte alla, men många. De flesta. Jag antar att det är de "riktiga" vännerna som är kvar. Två stycken. Två. Det är allt som finns kvar. Och vart tog jag vägen? Den spralliga, glada och knäppa Lollo med galna upptåg. Vart tog jag vägen?
Hon finns kvar. Du är dock så stressad :) att hon inte har tid att titta fram. Senast i somras var spralliga Lollo framme :) puss