För första gången någonsin kan jag nästan önska att dygnet faktiskt hade 48 timmar, men inte fan skulle jag plugga mer för det...
Kalle har åkt hem, och kvar sitter jag i min ensamhet. Lägenheten är plötsligt väldigt stor, kall och mörk, och jag känner verkligen inte för att gå och lägga mig än trots att jag är väldigt trött. Detta eftersom jag vet att jag imorgon kommer behöva plugga som jagvetintevad för att komma ikapp med hemuppgiften som ska lämnas in på onsdag, vilken jag har i princip 0 tid med......
Sen har vi ju det här med Danmark och inredningsarkitekturen också.......................
Sen har vi ju det här med Danmark och inredningsarkitekturen också.......................
Kommentarer
Trackback