Lollo,

Mamma och pappa kommer hata mig för detta, men jag skriver det ändå. Det är ändå bara text. Hursomhelst. Jag har börjat fundera på att skaffa mig en tatuering. Har aldrig känt att det är något jag vill göra (jag ville alltid ha en piercing i läppen förut - vilket jag förvisso fortfarande skulle vilja testa, den går ju trots allt att ta bort - men det kommer aldrig bli av, så mamma, du kan ju vara glad för det iallafall), men jag börjar ändra mig. Jag vill ha en tatuering som representerar mig, den jag är, det jag har och det jag har förlorat. Inget heltäckande som syns hela tiden, utan bara en liten diskret sak med oerhört stor betydelse. Jag vet bara inte riktigt vad än. Eller jo, delvis vet jag, men det är mycket kvar. Definitivt ingenting som jag skulle göra bara för att få det gjort (om det någonsin ens blir av, vilket jag tvivlar på eftersom vissa - läs första meningen igen - har alldeles för mycket att säga till om när det gäller tatueringar och piercingar) med tanke på att den trots allt kommer sitta där resten av livet. Men som jag skrev, om jag någonsin - trots alla klagomål - bestämmer mig för att göra en, så kommer den vara väl vald, väl utarbetad och otroligt personlig.


Och mamma, just detta behöver du inte ringa och fråga om, jag har redan skrivit allt.