Lollo,

Tillbaka i Gävle igen efter en skön helg hemma i Tälje.

Födelsedagen igår blev lyckad, om man bortser från vissa incidenter.
Körde "jag har aldrig" och fick veta ett och annat om mina vänner, för att inte tala om hur mycket de fick reda på om mig... Jag bjuder dock på den, har inget att dölja. Lite pinsamt dock eftersom syskonen var med, men vad spelar det för roll.

Förövrigt så mår jag jättedåligt över en sak, och det är att jag är så himla dålig på att visa hur mycket jag uppskattar min familj. Dem ställer upp så himla mycket för mig och jag vet aldrig hur jag ska göra för att återgälda det. Ni betyder verkligen allt för mig, och jag älskar er. Mamma, pappa, Simon och David.

Resten orkar jag inte bry mig om mer. Blir sviken gång på gång, och jag klarar inte längre av att bita ihop. Mina händer är hårt knutna och knogarna blir vita. Metaforiskt. Egentligen är det väl hjärtat jag pratar om, som nu är på bristningsgränsen och vilken sekund som helst kommer att smälla. Pang.