Lollo,

Kalle ringde igår och berättade att han höll på att fixa med en studentpresent till mig. Han var hur hemlig som helst och satt och fnissade i telefonen mest hela tiden och frågade om han skulle beställa eller inte, och om jag trodde att det var en bra grej. Efter ett tag kände han ändå att han var tvungen att berätta vad det var han funderade på, eftersom jag skulle kunna ha vissa åsikter om saken. Samtalet löd ungefär så här:

K: Hmm, alltså... Om vi säger såhär... Vill du hoppa bungyjump med mig?
L: Haha va? Näää aldrig i livet!
K: Joooo komigen!
L: Nej, aldrig, om det är nåt jag inte ska göra så är det det.
K: Men joo, vi gör det tillsammans!
L: Vadå, båda samtidigt eller?
K: Nej man hoppar ju en och en.
L: Så fan heller, glöm det.
K: Joooo snälla.
L: Nej. Aldrig.
K: Meh, okej då.... Då får jag komma på nåt annat.

Haha, bara för att han är knäpp och hoppar från 17 meter höga klippor och från klaffbron, så betyder inte det att JAG gör det. Bungyjump - aldrig i livet. Never ever.