du&jag ?!

Jag önskar att allt bara kunde försvinna, så att jag på något sätt kan hitta tillbaka till mig själv. Gång på gång blir jag sviken - precis som vanligt - och jag är trött på att det hör till vardagen. Jag förstår inte hur det kunde bli såhär. Hur det har kunnat gå såhär långt. Hur jag har kunnat sätta mig så ordentligt mitt i skiten. Jag förstår inte hur jag står ut.

Nej mamma, det handlar inte om den du tror. Åtminstone inte helt.
Nu ska jag stänga in mig själv resten av dygnet. Ingen telefon, inget internet.

Får väl se hur det går.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback