Lollo,

Gång på gång förvirrar jag bort mig själv med den ändlösa funderaren; vad vill jag? Hur kommer mitt liv se ut? Kommer jag hitta något jag vill göra, något som verkligen intresserar mig? Sure, I have, men alla tycks ta mina visioner ifrån mig. Kalla mig självisk, men var det inte min grej från början? Var det inte jag som plötsligt en dag delade med mig av mina drömmar som lika snabbt flög iväg till någon annans huvud där drömmarna tog vidare former? Var det inte hos mig det verkligen brann? Tydligen inte, för istället är det jag som ligger ett år back medan min omgivning lever mina drömmar. Ett år till på Ragnhild kommer most certainly bli min död. För jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer.