Lollo,

Det är morgon, och oj vad jag kämpar för att inte stanna hemma. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Jag klarar det inte. Jag klarar det verkligen inte. Men jag har lovat... Hur ska jag klara av att se folk i ögonen? Hur ska jag klara att gå obemärkt förbi? Hur ska jag klara mig igenom en hel skoldag utan tårfyllda ögon och den där smärtan man får av den där speciella blicken - blicken som inte existerar. Blicken som ignorerar. Är jag den enda som måste förstå? Kan jag inte bli förstådd?