Lollo,

Igår hade hela familjen uppesittarkväll här hemma. Eftersom mamma och pappa har tjatat så mycket om Änglagård så såg vi på ettan och tvåan igår och ja, jag tyckte att de var bra. Dock vaknade jag ganska tidigt imorse (halv 9) vilket är lite skumt med tanke på den sena kvällen, men det ska nog gå bra :) idag är det ju faktiskt nyårsafton så är det nån gång man verkligen ska hålla sig vaken så är det väl idag? Enda problemet idag är min otroligt smällrädda hund... Han har aldrig brytt sig särskilt mycket om pangljud och sånt förrän i tisdags kväll när vi var ute och gick och det smälldes endel, och nu är han jätterädd hela, hela tiden. Lilla pyret... Han som vanligtvis springer som en dåre fram till dörren när det vaknas promenad gick igårkväll och gömde sig under bordet när jag glatt utropade "ska vi gå ut och gåå?!". Tips på hur jag ska göra kvällens raketer till en struntsak mottages tacksamt.

Nu är det bara tre dagar kvar av 2010. Är det bara jag som tycker att året har gått sjukt fort? I början av 2010 var Balder bara en bebis som sov nästan hela dagarna och hade sylvassa tänder.

Hursomhelst. Vaknade svintidigt idag men låg trots allt kvar i sängen eftersom en viss liten Balder absolut inte ville gå upp. Väckte honom tillslut varpå han gick raka vägen in till Simon och Gik och somnade om där medan jag åt frukost. Nu är det dags att kicka igång ytterligare en pluggdag, och inom en timme kommer Kalle och hämtar upp grisen som ska få leka jobbhund idag!

Kärlek kan vara fin. Kärlek kan vara svår. Den kan vara omöjlig, den kan vara outhärdlig. Kärlek kan vara krävande, men också givande. Kärlek kan vara enkel. Den kan vara mångsidig. Den kan ta slut, men den kan också vara för evigt. Kärlek kan göra en lycklig, men också ledsen. Kärlek kan göra ont. Den kan vara besvarad eller obesvarad, eller helt villkorslös. Kärlek kan vara vacker. Kärlek kan ändras. Den kan sättas på prov, men också övervinna allt.

Jag älskar dig, Kalle.

Jaha. Egentligen kan man väl kanske tycka att jag borde lägga ner den här bloggen helt och hållet med tanke på hur pass få ord som skrivs här nu för tiden, men jag är för nostalgisk för att göra det. Istället tänkte jag, precis som lovat, skriva om det som ombads att skriva om i kommentarerna i föregående inlägg. Den enda som svarade var Mulle, som föreslog att jag skulle skriva om kärleken, men för att inte förstöra den med en inledning full av dravvel så får den ett helt eget inlägg som dyker upp strax. Herrå!